80. PEN International kongress i Bisjkek

80. PEN International kongress i Bisjkek

Den 80. PEN International kongressen ordnades i Bisjkek, Kirgizistan den 29.9-2.10.2014. Man kan läsa resolutionerna som slöts i kongressen på PEN Internationals websidor (på engelska).

Dessutom fattades beslut att:

1. Margie Orford (Syd-Afrikas PEN) och Teresa Cadete (Portugisiska PEN) valdes till PEN International direktionen för en treårsperiod när Yang Lians och Sylvestre Clanciers period tar slut.

2. Simona Škrabec (Katalanska PEN) valdes till ordförande av PEN International Språk- och översättningskommitté för en treårsperiod.

3. Fyra nya PEN-center valdes till medlemmar av PEN International: Eritresiska PEN, Hondurasiska PEN, Liberiska PEN och Wales PEN Cymru.

4. PEN Pakistan deklarerades avslutad.

Den 81. PEN International kongressen ordnas i Québec, Kanada, den 13-16.10. 2015.

Fredskommittén

PEN Internationals Fredskommittémöte under den internationella PEN-kongressen i Bisjkek, Kirgisistan

I Bisjkek gick Fredskommittén på sitt möte bland annat igenom det som förhandlats under kommitténs möte i maj i Bled, Slovenien. Hit hörde bland annat situationen i Ukraina, Syrien samt olika krisområden i Afrika. Även Israel-Palestinakonflikten blev vi informerade om.

Utgående från detta framfördes under mötet olika utkast till resolutionen vilka framför allt hänförde sig till kriget
mellan Israel och palestinierna på Gaza-området. Vi diskuterade också på vilket sätt Fredskommittén kunde reagera
på olika konflikter som relaterar till religion och kultur i områden som Irak, Nigeria, Somalien. Vi gick också igenom
olika arbetsgruppers verksamheter inom krisområden som Sydamerika, Syrien, Mellanöstern. Under det allmänna mötet framförde fredskommittén även en resolution som riktade sig till FN med vädjan om fred.

Elisabeth Nordgren
Ordförande av Finlands PENs Fredskommitté

På kongress i kontrasternas Kirgizistan

PEN International höll sin åttionde kongress i Bisjkek, huvudstad i det centralasiatiska landet Kirgizistan. I sitt öppningsanförande sade organisationens ordförande John Ralston Saul, att Bisjkek var den enda centralasiatiska staden där man kunde ha en dylik kongress.

”Två revolutioner under det senaste decenniet har lett till att landet har en demokratisk regering, som tillåter inhemska och internationella organisationers verksamhet i landet.” Samtidigt uttryckte han sin oro över att uzbekerna fortfarande diskrimineras; han nämnde den uzbekiska journalisten Azimjon Askarov, som torterats i fängelse. Han anklagades felaktigt för delaktighet i mordet på en kirgisisk polis under de etniska oroligheterna i juni 2010. Flera demonstranter sköts då ihjäl på torget Manas i centrum av Bisjkek. För att visa sitt oberoende av statsmakten tog PEN International inte emot stöd från regeringen, utan kongressen arrangerades med hjälp av sponsorer (en berömd filmregissör, museer, universitet osv.)

Finlands delegation bestod av undertecknad, viceordförande för Finlands PEN, Leena Parkkinen, som sitter i kvinnokommittén, Iida Simes, ordförande för Writers in Prison och Anna-Lena Laurén, som var på plats både som PEN-medlem och som inbjuden specialist på de centralasiatiska länderna (hon har skrivit en bok om dem med titeln Frihetens pris är okänt , Schildts & Söderströms 2013). Den tidigare ordföranden för Finlands PEN, Jarkko Tontti, hade på förra kongressen valts till medlem i ledningsgruppen och Treasurer i PEN International, medan Elisabeth Nordgren fungerade som ordförande i Search Committee. Hon hade det ansvarsfulla uppdraget att räkna röster vid personval.

Ur min dagbok:

”Bisjkek fredagen den tredje oktober.

En underbar morgon, fågelsträck över himlen, solen går upp och de ståtliga bergen börjar visa sina snötäckta konturer. Staden är en blandning av sovjetisk monumentalarkitektur och asiatisk fattigdom, övergivna hus, gropiga trottoarer, gamla kvinnor på trottoarkanten som säljer frukter och blommor. Trafiken är förfärlig, mellan trolleybussarna trängs stora (mest japanska) bilar, ofta med ratten på höger sida, på de breda avenyerna. Bussresorna från hotellet till konferensplatsen tar en evig tid, och tär på de redan färdigt trötta deltagarnas nerver.”

Så inleds kongressen med en middag i en restaurang utanför staden, världens största jurta, där borden dignar av små läckra maträtter. Kött av häst och jak och intressanta fiskar. Utanför förbereds en jättelik traditionell grill där varmrätten, lammsjaslik, tillreds för de mer än 200 deltagarna i kongressen. Under middagen ordnas en debatt med Anna-Lena Laurén som ordförande, mellan den ryska journalisten Masha Gessen, som flyttat till New York med sin hustru och barn, i rädsla för att hennes barn tas ifrån henne på grund av lagen som förbjuder ”homosexuell propaganda, riktad till minderåriga”, och den ukrainska författaren Andrej Kurkov, vars böcker har översatts till många språk. Han skriver på ryska, och vill stanna kvar i sitt land där han genom ukrainska PEN kämpar för yttrandefrihet. Det blev en fartfylld diskussion, där framför allt Masha Gessen inte sparade på krutet gällande Putins politik.

Det viktigaste inslaget i en kongress är resolutionerna, som bearbetats veckor i förväg, och finslipats i de olika kommittéerna. Iida Simes och Leena Parkkinen var aktiva på var sitt håll, och Finland fick äran att vara det land som föreslog tre centrala resolutioner för godkännande: resolutionerna om Ryssland, Ukraina och de så kallade hbt-rättigheterna (på engelska (LGBTQI). Den sistnämnda resolutionen handlade om de lagar som under de senaste åren stiftats i både Ryssland, Ukraina och Kirgizistan, som under stämpeln ”homosexuell propaganda” försöker hindra diskussioner om våld i hemmet och barnmisshandel och kritik av ”den traditionella familjen”. Det var första gången som denna problematik tagits upp på en PEN-kongress.

Under kongressen fick man bevittna många starkt berörande vittnesmål: tibetanernas lidanden under kinesiskt förtryck (på platsen fanns PEN-centra både från det officiella Kina och från kinesiska PEN i exil, och häftiga ordväxlingar utbröt mellan dem), en ung eritrean som visade upp bilder på vänner som fängslats och som sedan dess inte hört av sig, turkiska PENs delegat som brast i gråt då hon berättade om situationen i sitt hemland, och om de otaliga rättegångar hon bevittnat som försvarare av trakasserade journalister. Det är i synnerhet kvinnorna som är mest utsatta, sade hon. Mellan de officiella mötena träffades de nordiska PEN-centren och estniska PEN och planerade kommande gemensamma aktioner.

Efter fyra intensiva kongressdagar åkte Leena Parkkinen och jag på en oförglömlig exkursion till ett Gulag-minnesmärke. 137 unga män, som på 1930-talet genom sin utbildning och talang försökte bygga upp en modern stat, sköts ihjäl på Stalins order. De hamnade i en massgrav, som upptäcktes tidigt, men som tegs ihjäl tills Kirgizistan blev självständigt. Där har också offren för demonstrationerna på torget Manas 2010 begravts, och Djingis Aitmatov har ett eget vackert gravmonument invid.

En minnesvärd kongress i ett ostadigt politiskt klimat

Marianne Bargum
Vice ordförande av Finlands PEN

Kongressen i bilder