Idag på den Internationella dagen mot våld mot kvinnor, uppmärksammar Finlands PEN den modiga kamp kvinnorna i Iran för mot den förtryckande regimen i landet.
”Kvinna, liv, frihet”
Kvinnors liv i Iran domineras av förtryck och diskriminering, och frihet har många olika meningar för dem. Iranska kvinnors liv är utsatta för påtvingat patriarkat och förtryck. Den iranska klädkodens obligatoriska regler, som Hijab, är bara en del av de begränsningar som riktas mot kvinnors kroppar, och som kontrollerar dem och påverkar kvinnors identitet och känsla av frihet.
Den 13de september blev den 22-åriga kvinnan Mahsa Amini från Irans kurdiska region gripen i landets huvudstad Teheran för att inte ha följt klädkodens regler.
Amini avled den 16de september, tre dagar efter att hon gripits i Teheran. Många iranier tror att myndigheterna dödade henne.
Mahsa (Gina) Aminis död är ett exempel av många motsvarande mord som utförts av systemet.
I Iran har särskilt de unga redan i tre månader gått ut på gatorna för att protestera mot mordet på Mahsa Amini. ”Kvinna, liv, frihet” är demonstrationernas slagord. Den unga sångaren Shervin Hajipours sång ”For” beskriver levnadsvillkoren i den islamiska republiken.
Detta är inte första gången som människor motsätter sig landets moralpolispolitik. Mahsa Aminis gripande var ett av hundratals fall, där kvinnor hamnat bakom galler för att de inte följt den iranska regeringens strikta regler gällande klädsel.
De nuvarande demonstrationerna är en konsekvens av missnöje och hat mot landets styre som byggts upp över årtionden. Systemet påverkar samhället på en bred front: ekonomin, politiken och kulturen.
Regeringen använder våld mot demonstranterna och kränker människors grundläggande rättigheter. I Iran förekommer inte fria val, det finns ingen mötesfrihet och ingen rätt att demonstrera.
Under hela den islamiska republikens religiösa styre har kvinnor kämpat mot laglöshet, orättvisa, diskriminering, brist på jämställdhet, förtryck och regimens reaktionära politik. Kampen har tagit många former.
Den institutionaliserade utvecklingen av antifeministiska och reaktionära lagar av systemet under den islamiska republiken är utan tvekan ett av de mörkaste skedena i iranska kvinnors lidandes historia.
Dessa lagar har fråntagit kvinnor grundläggande mänskliga rättigheter som rätten till arbete, till att resa, till skilsmässa, till att ärva, till vårdnad av barn och till att klä sig som de vill. I de mest flagranta situationerna kan dessa ’religiösa lagar’ innebära tvångsäktenskap för minderåriga flickor, misshandel utan straff och till och med avrättning av människor genom stening.
Nuförtiden är modiga och medvetna kvinnor mera beslutsamma än någonsin, och männen kämpar nu sida vid sida med modiga kvinnor. På kampens frontlinje lyfter kvinnor sina knutna nävar och höjer sina röster för sin frihet och för ett bättre samhälle. Demonstranternas mod och ihållighet har gradvis fått hela världen att rikta uppmärksamheten på situationen i Iran, och uttryck för solidaritet utan motstycke, särskilt för kvinnorna i Iran, stöder nu iraniernas kamp och kan komma att stärka kvinnors ställning mera allmänt.
Att bränna slöjor och klippa sitt hår på en offentlig plats har blivit en symbol för kvinnornas kamp mot förtrycket i den islamiska republiken.
Demonstrationerna har också aktiverat sammanhållningen bland iranier som bor utomlands och fått dem att kräva att den islamiska republiken skall störtas, i demonstrationer med hundratals människor runtom i världen.
Nutidens fängelser i den islamiska republiken kallas ”universitetet” därför att de blivit en samlingsplats för Irans intelligenta och begåvade unga. Förutom de unga har kvinnor, studenter, ateister, shia- och sunni-förnyare, dervisher, bahaier, kristna konverterade, arbetare och fackföreningsmedlemmar, busschaufförer, miljöaktivister, läkare, intellektuella, homosexuella, journalister och många andra grupper hamnat i fängelse allt oftare för allt längre perioder. De vill alla ha frihet, demokrati och – allra viktigast – skiljande av religionen från staten (sekularism).
Dehär innovativa aktiviteterna var inte koordinerade på förhand och ur den synvinkeln kan man se dem som ”spontana”.
Det verkar som om ”varje” iranska kvinna har självständigt funnit sig i en situation var hon beslutat att nu måste man ut på gatorna och torgen för att kämpa, trots livsfaran. Detta gör den landsomfattande rörelsen starkare än tidigare uppror.
Allt som ses som systemets stödpelare och grundprinciper blev påtrampat eller bränt offentligt av modiga kvinnor. Festen med uppbrända slöjor på gatan efter mordet på Mahsa (Gina) Amini pekade direkt på att grunden för den fundamentalistiska ideologin kollapsat och att dess ruttnande kropp fått ett dödligt slag.
IRAN IS NOT ALONE!
Din röst är ditt vapen
Du talar utan att säga
Ditt ljudlösa skrik är för mycket för tystnaden
Du är framtidens seger
Dagen väntar på dig!
Farzaneh Hatami Landi
Farzaneh Hatami Landi är poet från södra Iran och har bott i Finland sedan början på 90-talet. Hennes andra diktsamling ”Itkevä sade” (det gråtande regnet) kom ut hösten 2022.
