Jag var tvungen att fly mitt land efter att ha bott 45 år i en liten by vid namn Gag som ligger i delstaten Punjab i norra Indien. Sociala frågor, socialistiska infallsvinklar, en vilja att kullkasta konservativa traditioner, vetenskapligt tänkande, religiös intolerans och ett humanistiskt tänkesätt har varit huvudteman i mina skrifter. Jag skriver främst poesi och största delen av min poesi har varit rebellisk. Samtidigt har jag också skrivit artiklar, berättelser och satir, och nästan allt jag skrivit har blivit föremål för diskussion. Trots de många tvister som uppstått kring mina texter har jag alltid fortsatt skriva. En författares värde blir synligt när samhället börjar acceptera texternas inverkan, och det är en ära jag fått. Många läsare har ändrat åsikt efter att ha läst mig.
Mina skrifter har förhållit sig kritiskt till den samhällsfientliga politik staten bedrivit, och jag har fått ‘pris’ för det. Ibland har jag blivit utesluten ur den lokala skrivarföreningen och emellanåt har jag fått utstå förtryck från regeringen och andra håll. Jag har blivit satt i fängelse för mina rättframma texter och mina ideologiska ståndpunkter och jag har blivit torterad både fysiskt och psykiskt. Jag och min familj har fått lida mycket. Jag har blivit bemött med föraktfullt språk och med hotelser av asociala element och religiösa organisationer. Det jag lidit mest av på denna litteraturresa har varit att jag blivit tvungen att lämna mitt hemland. Enskilda segrar eller förluster väger dock lätt när man vill försöka medverka till ett gott samhälle. Därför kommer jag alltid att fortsätta skriva.
Jag älskar mitt land*
Text på punjabi: Gag Baani (Surjit Gag)
Översättning på engelska: Prerna Vij
Översättning på finska: Helena Sinervo
* = verket finns inte på svenska
Läsare på punjabi: Gag Baani (Surjit Gag)
Läsare på finska: Eeva Soivio
Läsare på engelska: Miiko Toiviainen
Jag älskar mitt land*, på punjabi
Jag älskar mitt land*, på finska
Jag älskar mitt land*, på engelska
