Cheferna för teknologibolagen och Musse Pigg bugar inför Donald Trump.
För Washington Post var den här skämtteckningen för mycket. När tidningen tog bort den Pulizerprisbelönta tecknaren Ann Tolnaes´ skämtteckning, blev händelsen en internationell nyhet. Främst bland de bugande stod tidningens ägare Jeff Bezos.
Bland de avbildande fanns också Facebookägaren Mark Zuckerberg, som kort därefter meddelade att faktagranskningen tas bort från alla Metas plattformar i USA.
Enligt Zuckerberg kom man fram till beslutet eftersom ”faktagranskarna har varit politiskt partiska” och ”förstört mer tillit än de bidragit med, speciellt i USA”.
Också i Finland deklarerade vissa kretsar att censuren nu försvinner och att en ny era av yttrandefrihet inleds.
Som en förespråkare för yttrandefrihet och som aktiv inom PEN, har ordet censur en dålig klang för mig. Men samtidigt väcks också misstankar mot de åtgärder som X och Meta vidtagit.
En synvinkel är att faktagranskning inte egentligen är censur. Faktagranskningen berättar om huruvida ett påstående är sant eller inte. Faktagranskaren tar alltså inte bort, eller hindrar, ett felaktigt påstående.
Faktagranskningen togs i bruk eftersom farliga påståenden lätt hade spritt sig inom de sociala medierna och lett till att farliga situationer uppstått.
Under tiden innan Trump förra gången valdes till president, spreds det på Facebook “information” om att Hillary Clinton och demokraterna höll igång en pedofilring i en källare under en pizzeria i Washington. Påståendet var intressant eftersom pizzerian ifråga saknade källare. Det hindrade inte att en väpnad attack genomfördes.
Är det censur att en plattform meddelar att påståendet om utnyttjandet av barn är en lögn?
I Myanmar har lögner som spridits på Meta kopplats till folkmord. https://www.amnesty.org/en/latest/news/2022/09/myanmar-facebooks-systems-promoted-violence-against-rohingya-meta-owes-reparations-new-report/
Ska en plattform låta hetsen sprida sig eller får informationen censureras?
Bill Adair, grundare av International Fact Checking Network (IFCN) och PolitiFact, har uttryckt sin oro över påståenden om att faktagranskarna på Facebook är jäviga. Enligt Adair har granskarna förbundit sig till ett kodex som bygger på principen om transparens och opartiskhet.
En sak är emellertid korrekt gällande den kritik som spritt sig också till Finland. Det är ett faktum att lögnaktiga påståenden som kommer från högerfältet oftare granskas än de som kommer från vänster. Forskare som citeras i tidskriften Nature hävdar att orsaken helt enkelt är den att det kommer så mycket mer desinformation från högerhåll än från vänster, inte det att faktagranskarna skulle vara speciellt politiskt färgade. https://www.nature.com/articles/d41586-025-00027-0
Påståendet att censuren försvinner är troligen annars också för tidigt. Censur förekommer visserligen, men inte där dit Zuckerbergs anklagande finger pekar. Hittills har censuren gällt till exempel frågor rörande Palestina och Caza, eller kvinnors bröstvårtor. Det här berättar ungdomar i Yles serie De censurerade. I serien berättar en aktivist i palestinafrågor att hens inlägg om Gaza censureras för att de är mot plattformens normer, trots att de i verkligheten inte bryter mot dem, utan endast berättar om det humanitära läget i Gaza.
Genast efter att Trump tillträdde som president censurerade Meta, antingen avsiktligt eller av misstag, innehåll som gällde demokraterna och till exempel rätten till abort. Ordet pro-choice var blockerat, ordet pro-life var inte det. Ordet democrats var blockerat, ordet republicans inte. Det låter som en märklig yttrandefrihet.
Skribenten är författare, journalist och styrelsemedlem i Finlands PEN.
