Mordet på Anna Politkovskaja (30.8.1958–7.10.2006) blev omedelbart en internationell nyhet. Mördaren sköt Politkovskaja mitt på dagen i hissen i huset där hon bodde.
Den 7 oktober 2006 var en stor del av de professionella inom bokbranschen, liksom aktiva inom yttrandefrihetsfrågor, samlade på bokmässan i Frankfurt, så också jag. Chocken som föranleddes av mordet var stor. Dådet i all sin grymhet och arrogans signalerade att arbetet med mänskliga rättigheter och yttrandefrihet i Ryssland är förknippat med dödsfara. Den stora mångkulturella gruppen i Frankfurt bestämde sig för att inte glömma Politkovskaja, inte hennes arbete och inte det hon skrev om: krigets råhet, onödighet och framförallt orättvisa.
Vi finländare som sörjer är ledsna över att vi lät vår vän Anna åka tillbaka till Ryssland efter att hon besökt Finland, vilket skedde några gånger i året. Vi borde ha gömt hennes pass eller avbokat returen – men nej, Politkovskaja skulle nog ha hittat ett sätt att åka tillbaka. Hon ville bo i Ryssland, träffa sina barnbarn, som hon tyvärr nu aldrig hann se, och hon ville jobba på sin älskade tidning Novaja Gazeta där kollegerna var som en andra familj för henne.
Lite före sin död ville Anna Politkovskaja konsultera sin vän, expert på rysk politik och tidigare underrättelseofficer inom KGB, som nu arbetade som journalist.
“Står mitt namn på någon dödslista?” undrade Politkovskaja.
“Ja”, svarade KGB-mannen korthugget och uppmande Politkovskaja att omedelbart flytta från Ryssland.
Som vi vet flyttade Politkovskaja ingenstans.
Att flytta räddade inte heller vännen som hade gett Politkovskaja rådet, och som hade flyttat från Ryssland för länge sedan: Aleksandr Litvinenko svalde polonium bara tre veckor efter Politkovskajas död. Två agenter vid Rysslands säkerhetstjänst, Andrei Lugovoi och Dmitri Kovtun, hade rest till London för att döda honom.
Många av Anna Politkovskajas vänner och kolleger har senare mördats och många har fängslats.
Ryssland för krig i Politkovskajas fädernesland, Ukraina.
Politkovskajas tidning Novaja Gazeta opererar numera utomlands eftersom det inte är möjligt att rapportera om de krig Ryssland för. Och inte om så mycket annat heller.
Yttrandefriheten i Ryssland har kollapsat.
Lyckligtvis finns det också goda nyheter i all denna smärta:
Politkovskajas tidning, liksom några andra ryska obundna tidningar, kan komma ut utomlands därifrån de via olika digitala kanaler kan spridas också till Ryssland. Den fredliga kampen för yttrandefrihet och demokrati i Ryssland fortsätter, den enda skillnaden är att upproret har gått under jorden, till källare och till satelliter, dvs. nätet.
Politkovskajas kära vän, chef och grundare av Novaja Gazeta Dmitri Muratov, fick Nobels fredspris år 2021.
Och Politkovskajas barn mår bra, liksom också hennes barnbarn, Anna.
Iida Simes
Iida Simes är vice ordförande för Finlands PEN och Anna Politkovskajas vän.
Gummerus Kustannus lahjoittaa yhden euron jokaisesta myydystä Äitini – Anna Politkovskajan taistelu totuuden puolesta -kirjasta Suomen PENin sananvapaustyöhön.
