Det kan vara utmanande att försvara rätten till yttrandefrihet. Man måste vara färdig att också försvara andras rätt att uttrycka åsikter som man kanske anser är motbjudande eller helt fel.
Europadomstolen, som övervakar efterlevnaden av den europeiska människorättskonventionen, har bekräftat detta. I det kända Handyside-fallet konstaterade domstolen att yttrandefrihet inte bara gäller yttranden som mottas positivt eller som kan anses vara harmlösa eller likgiltiga.
Rätten till yttrandefrihet skyddar också yttranden som kränker, chockerar eller stör.
Handyside-fallet handlade om en bok med information om sex för unga som Richard Handyside ville ge ut i Storbritannien. Han blev dömd enligt en lag om obscena publikationer och klagade till Europadomstolen.
Handyside vann inte sitt fall, men domstolens uttalande om yttrandefrihet har haft stor inverkan sedan fallet år 1976. I sitt uttalande betonade domstolen hur viktig rätten till yttrandefrihet är i ett demokratiskt samhälle.
Europadomstolens uttalande betyder inte att yttrandefriheten alltid skulle skydda yttranden som kränker, chockerar eller stör, men att yttrandefriheten som utgångspunkt också omfattar sådana yttranden.
Yttrandefriheten är inte obegränsad. Den europeiska människorättskonvention tillåter många begränsningar, förutsatt att begränsningarna uppfyller vissa kriterier, bland annat att de är nödvändiga i ett demokratiskt samhälle.
I Finland begränsas yttrandefriheten på ett acceptabelt sätt av till exempel strafflagens bestämmelser om hets mot folkgrupp, ärekränkning och spridande av information som kränker privatlivet. Många experter och internationella organisationer anser att kriminaliseringen av hädelse, som ingår under brott mot trosfrid, inte är en acceptabel begränsning av yttrandefriheten. Man skall också få kritisera religioner och kyrkor. Läs en kort guide till yttrandefrihet på finska här.
Yttrandefriheten ger inte rätt att kränka andra rättigheter och man måste ta andra rättigheter i beaktande när man bedömer var yttrandefrihetens gränser går. Det kan uppstå komplicerade situationer där man måste bedöma vilken rättighet som är viktigast i just det sammanhanget.
Till exempel jämlikhet är en av de viktiga rättigheterna som kan ingå i en sådan situation. Enligt Finlands grundlag är alla lika inför lagen och ingen får utan godtagbart skäl särbehandlas på grund av till exempel ålder, religion, åsikt eller hälsotillstånd.
När yttrandefrihet är framme i offentliga diskussioner är det oftast fråga om kontroversiella ytterlighetsfall eller provocerande uttalanden. Ytterlighetsfallen och de som väsnas mest får uppmärksamheten i medierna och i debatterna.
Men yttrandefriheten är en demokratisk rättighet som tillhör var och en av oss. Ändå får vissa grupper mycket lite uppmärksamhet i medierna eller i offentliga diskussioner när det gäller yttrandefrihet – till exempel personer med funktionsnedsättning, barn och äldre personer.
Personer som hör till dessa grupper kan möta stora svårigheter då de försöker förverkliga sin rätt till yttrandefrihet och sin rätt at ta emot information från andra, som är en del av yttrandefriheten. Det kan till exempel gälla en person med funktionsnedsättning som behöver tolkning, ett barn som inte blir hört eller en äldre person som behöver hjälp med tillgängligheten av information.
Utan yttrandefrihet kan man inte vara en aktiv deltagare i samhället.
I ett demokratiskt samhälle borde man se det som särskilt viktigt att grupper som har större svårigheter än andra att förverkliga sin rätt till yttrandefrihet kan göra sig hörda i de offentliga debatterna om yttrandefrihet. För tillfället är detta inte situationen.
Joy Hyvärinen är medlem av arbetsgruppen Yttrandefriheten i den digitala tidsåldern och medlem av Finlands PENs styrelse
