Kolme toivomusta suomeksi
The three wishes in English
Om du hade tre önskningar, vad skulle du som kvinna önska dig på den Internationella kvinnodagen? Den frågan ställde vi ett antal kvinnor med invandrarbakgrund. Idag publicerar vi deras svar.
Med dessa texter inleder kvinnokommittén sitt temaår som fokuserar på invandrarkvinnornas situation i Finland. Vi publicerar texterna på svenska, finska och engelska. Vid varje text anges skribentens förnamn och det land hon flyttat från.
Vi önskar alla kvinnor en trevlig kvinnodag. Må era önskningar gå i uppfyllelse!
***
Shokrieh (Afghanistan):
Att vara fri för att vara mig själv, att kunna bestämma över mitt eget liv, att andra lyssnar på mina åsikter och respekterar dem.
***
Bilge (Turkiet):
I Turkiet bor ca 800 spädbarn i fängelse tillsammans med sina mammor. Jag önskar att de fick vara i ett varmt hem med sin familj. Jag önskar att alla de tusentals som sitter i fängelse på grund av sina åsikter, skulle få uttrycka sig fritt i Turkiet. Jag skulle vilja utrota orättvisan. Jag skulle ta med rättvisa på listan över mänskans basbehov.
Jag önskar att alla flickor i hela världen fick en utbildning och ett yrke. Jag skulle se till att de fortsatte med akademiska studier. Att utbilda flickor betyder att utbilda kvninnor. Om kvinnorna utvecklas, utvecklas familjen, om familjen utvecklas, utvecklas samhället. Alltså utvecklas även världen.
Jag önskar att det inte fanns fattiga mänskor i världen. Jag skulle se till att alla hade hyggliga levnadomständigheter. Då skulle det inte finnas krig, hunger och hemlöshet. Jag önskar att alla kunde leva fredligt och visa varandra respekt. Jag önskar att alla kunde få leva i kärlek i en värld där det inte är någon skillnad på mänskor beroende på språk, religion och ras.
***
Naima (Bangladesh):
Jag önskar att jag kunde ta långa semestrar.
Jag önskar att jag fick se min dotter bli antagen till studier i medicin.
Jag önskar att jag hade tillräckliga inkomster.
***
Sïmâ (Afghanistan):
Att vara en modig kvinna som kan hantera alla svåra situationer, att andra kan respektera mig för vad jag är, att kunna utveckla mig själv i vilket yrke som helst.
***
Wanthakan (Thailand):
Jag vill att kvinnor och män ska ha lika rättigheter. Jag vill att kvinnor respekteras och inte betraktas som saker. Jag vill även hedra kvinnor och mammor som offrar sin lycka för att uppfostra sina barn och ta hand om alla hushållsarbeten.
***
Sabrina (Tanzania):
Föräldrarna till invandrarbarn behöver stöd i studierna i finska, så de i sin tur kan stöda sina barns skolgång. Invandrarna studerar flitigt, men får inte jobb som motsvarar deras utbildning. Invandrarfamiljerna borde uppmuntras att aktivt ta del i barnens olika fritidsintressen.
***
Aan (Vietnam):
Jag önskar att bli gift.
Jag önskar att jag skulle förtjäna tillräckligt.
Jag önskar att jag fick leva ett lyckligt liv.
***
Manita (Nepal):
Jag önskar att jag kunde resa till mitt hemland, och också till några platser i Europa. (Jag har inte kunnat resa på länge på grund av pandemin).
Jag önskar att jag fick ett jobb med högre lön, och att jag kunde få träffa mina föräldrar och bo med dem en tid.
***
Jie (Kina):
För det första önskar jag att jag som invandrare hade större realistiska möjligheter att försörja mig själv, och samtidigt fortsätta med konststudier och kultur.
Jag flyttade till Finland för att ta min magisterexamen vid Aalto-universitetet. Det finska utbildningssystemet var den största orsaken till att jag kom till Finland. Efter att ha utexaminerats, insåg jag att verkligheten låg långt från det min dröm hade varit. Den kunskap jag fick på universitet låg långt ifrån det som till exempel fordrades på arbetsmarknaden. Det finska språket är det första hindret, och också de krav som ställs på olika yrken har sina egna regler i Finland. Just nu har jag varit utan jobb i nästan ett och ett halvt år. Det är sorgligt…för det gör att jag är förvirrad vad gäller min passion att utbilda mig. Nu har jag haft tur och fått några deltidsjobb vid Medborgarinstitutet och också vid 4H.
Jag hoppas regeringen gör något för att förbättra relationerna mellan den lokala finska och den internationella arbetsmarknaden.
För det andra hoppas jag att C-19 ska vara över så fort som möjligt. Det är en sådan fruktansvärd katastrof för hela välden. Jag kan inte åka och träffa mina föräldrar…Barnen kan inte delta i hobbyverksamhet eller gå till skolan…Jag är hela tiden oroad över min familj, som mamma, dotter och fru.
Jag önskar också, eller ska jag säga att jag planerar, besöka alla Finlands nationalparker under mitt liv. Jag älskar den finska naturen och skulle älska att uttrycka min kärlek för moder jord.
